”Jag – vi hade det så bra. (---) I somras, vet du? Livet var så fint för bara en kort tid sedan. Och vi märkte det inte ens.”
Det är september 1939 och föreståndarinnan Disa Wallén sitter i köket på Pension Bellevue och tar sig ett glas tillsammans med gårdskarlen Bergström som sedan några veckor tillbaka deltar i repetitionsövningar.
Under sensommaren har tidningsrubrikerna blivit allt svartare och hotfullare, och det som man till en början avfärdade som orimligt och otänkbart ser ut att bli verklighet.
Finland och Hangö kommer att dras in i krigshändelserna – frågan är bara när och hur.
Lugnet före stormen
I Karin Collins nya roman Snart har sommarn blommat ut får vi följa livet i Hangö från maj 1939 till mars 1940.
I maj står sommaren för dörren och pensionatsföreståndarinnan Disa förbereder sig för än en ny bråd säsong på Bellevue – alla sängar är bäddade, fönstren tvättade, golven bonade och matsilvret putsat i väntan på de ofta rätt så krävande badgästerna från Helsingfors.
Skolflickan Aino jobbar extra i Lindroos butik och längtar – såväl till sista sommarlovet innan studentåret drar igång på hösten som efter att få träffa Berndt, den milt leende och sorgesamma mannen som vandrar gatorna fram djupt försjunken i sina tankar.
I Kapellhamnen sitter den åldrade fiskaren Hjalmar Blomqvist och njuter av vårsol och böcklingdoft när det treåriga barnbarnet Nisse plötsligt är spårlöst försvunnen.
Nisse har trillat i vattnet och räddas i sista stund – ett omen om kommande katastrofer, men också en smärtsam påminnelse om tidigare olyckor och tragedier i familjen Blomqvists liv.
Orosmolnen hopar sig
Sommaren 1939 är full av förväntan och förälskelse i luften.
Badgästerna spelar tennis, badar i havet och äter sole meunièr med god aptit medan personalen på Bellevue gör sitt bästa för att allt skall vara tip top – från baderskornas soaré till allsången på Parkberget.
Ortsborna lever sina liv mer eller mindre i periferin – i Kapellhamnen har fiskargubbarna bråda tider med att förse restaurangköken i stan med rökt fisk och norr om järnvägen, i Kråkstans arbetarkvarter, lever Ainos familj ett strävsamt liv med en lungsjuk pappa som jobbar deltid på lådfabriken.
I fjärran kan man dock ana ett annalkande oväder, och stämningen är avvaktande. Man tror och hoppas på det bästa men befarar det värsta.
När de sista sommargästerna lämnat Hangö byts sceneriet ut, stämningen blir dämpad, orolig och ödesmättad. När sommarmöblerna och servisen stuvats undan börjar man förbereda sig för ett eventuellt krig.
Männen kallas in till reservistövningar, det viskas om kommande ransoneringar av livsmedel, den lokala Marthaföreningen ordnar kurser i att tillverka gasmasker av vadmalstyg, man installerar ett bombskydd och en central i källaren under margarinfabriken Elo, och kvinnor och barn ombeds lämna staden utifall att det värsta händer.
Skildringen av hur människor kastas mellan vanmakt och vrede, mellan tillförsikt och tvivel ger ekon också idag. Eskaleringen av ett krig som kryper allt närmare känns obehagligt aktuell just nu.
En roman som gjord för film
Intressant nog finns det mig veterligen rätt få skildringar av just förkrigstiden i den finlandssvenska litteraturen, även om det är en tid som bjuder på många spännande teman och möjligheter till diskussion och reflektion över hur stora och omvälvande världspolitiska händelser påverkar enskilda människor och deras liv.
Spontant kommer jag att tänka på Hägring 38 där Kjell Westö dyker ner i de spända politiska diskussionerna på 1930-talet och händelser som förebådade ett andra världskrig, och i den första delen om industrisläkten Anders med titeln Nu måste du (eller Den sista sommaren: En roman om kärlek och den sista sommaren i Finland 1939) skildrar Jörn Donner livet i skuggan av vinterkriget, en sommar då allting ställdes på sin spets och man tvingades fatta livsavgörande beslut.
I en intervju för tidningen Västra Nyland (9.9.2022) konstaterar Karin Collins att det finns många faktaböcker som handlar om Hangö och krigsåren, men ingen skönlitterär skildring som tar sig an just detta kapitel i Hangös historia.
Karin Collins debuterade som författare år 2019 med spänningsromanen Flickan på udden, och sedan dess har Collins hunnit ge ut ytterligare två berättelser, Nära till natten och Under isen, som kan kallas för psykologisk thriller, cozy crime eller socialdeckare. Samtliga berättelser är förlagda till Hangö och utspelar sig på 1970- och 80-talen.
Snart har sommarn blommat ut är en historisk roman, och även om spänningen i just denna berättelse inte handlar om att reda upp ett konkret brott finns spänningen där – mellan människor från olika samhällsklasser, mellan ortsbor och sommargäster, men framför allt i det annalkande hotet och i skildringen av människor i utsatta lägen.
När kriget är ett faktum tvingas Hangöborna agera, lämna sina futtiga små personliga problem åt sidan och arbeta tillsammans för det gemensamma, för stadens bästa och för invånarnas överlevnad.
I allt det söndertrasade finns omsorgen och medmänskligheten, och alla motgångar och förluster till trots finns det såväl tro och hopp som kärlek.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – Karin Collins har en fin förmåga att gestalta sårbara och såriga människor. Hon har en vaken och uppmärksam blick för det skeva och det udda, det kantstötta och det omaka i tillvaron som hon skildrar med empati och stor förståelse.
Greppet i Snart har sommarn blommat ut är filmatiskt med snabba växlingar mellan de olika centrala personerna, noggranna och levande beskrivningar av olika platser och ställen i Hangö, och ett skeende där tempot och temperaturen stiger i takt med att händelseförloppet accelererar.
Berättelsen sträcker sig till mitten av mars 1940 när vinterkriget tar slut, men Hangöborna hinner knappt dra en suck av lättnad innan nästa motgång slår dem – fredsavtalet som Finland ingått med Sovjetunionen stipulerar bland annat att Hangö udd ska arrenderas till Sovjetunionen för en period på 30 år. Invånarna har tio dagar på sig att packa ihop och lämna staden åt sitt öde.
Snart har sommarn blommat ut är tänkt att vara första delen i en planerad trilogi, och jag ser fram emot att följa personerna in i framtiden.
Nämnas kan att den finska författaren Katja Kallio skildrat livet i Hangö under fortsättningskriget i romanen Tämä läpinäkyvä sydän (2021).
I Kallios roman får vi följa Beata och hennes familj när de får återvända till sin hemstad i februari 1942. De möts av en stad starkt präglad av kriget – många byggnader är totalförstörda, viktig infrastruktur är fördärvad och marken är minerad.
Tämä läpinäkyvä sydän kretsar i hög grad kring den förbjudna kärleken mellan Beata och Ivan, en krigsfånge från Ukraina, som är internerad på ett av de fångläger som etablerats i staden.
Såväl Katja Kallio som Karin Collins levandegör en viktig del av vår historia, en historia som kommit att prägla vår syn på oss själva och på vår omvärld – inte minst med tanke på vad som sker i världen idag.
Lyssna på Kulturpodden om Hangö som skådeplats och i fiktionen, bl.a. om Katja Kallios roman och Karin Collins författarskap. Inspelningen är gjord under Hangö Teaterträff i juni 2022:
Hangö som skådeplats – mer än sol och sommarfröjd
